Efter att ha gått i traditionella skolor från ung ålder, inklusive tidigare erfarenheter från relativt strikta internationella skolor, kändes det som att varje prov var avgörande och att misslyckande inte var ett alternativ. Efter att ha fått betyg fanns det alltid en period av reflektion och en drivkraft att fortsätta förbättras. Men idag på BIS, redan innan jag kollade mina betyg, gick lärarna runt som om de ville säga åt alla att fira för mig. När jag kollade mina resultat var Mr. Ray vid min sida hela tiden och försäkrade mig om att inte vara nervös. Efter att ha kollat ​​var alla så glada, kom för att krama mig, och varje förbipasserande lärare var genuint glad för min skull. Mr. Ray sa praktiskt taget åt alla att fira för mig, de förstod inte varför jag var upprörd över ett misstag i ett ämne. De tyckte att jag redan hade ansträngt mig så mycket, vilket var det som betydde mest. De köpte till och med i hemlighet blommor till mig och förberedde överraskningar. Jag minns att rektor Mr. Mark sa:"Harper, du är den enda som är olycklig nu, var inte dum! Du gjorde verkligen ett bra jobb!" 

Fru San berättade för mig att hon inte förstod varför så många kinesiska studenter fixerar sig vid små misslyckanden och ignorerar andra prestationer, alltid sätter enorm press på sig själva och är olyckliga.

Jag tror att det kan bero på den miljö de växte upp i, vilket leder till alltmer ohälsosamma tonårsmentaliteter. Efter att ha upplevt både kinesiska offentliga skolor och internationella skolor har olika erfarenheter stärkt min önskan att bli rektor. Jag vill ge fler unga människor en bättre utbildning, en som prioriterar mental hälsa framför akademiska prestationer. Vissa saker är mycket viktigare än världslig framgång.

Från Harpers WeChat Ögonblick efter att hon fick veta sina A-nivåresultat.